Det finns i huvudsak två sätt att tjäna pengar på börsen. Antingen kan de ske genom spekulation om kursuppgång, eller genom investering baserat på grundläggande analys av underliggande bolags värde. I det tidigare fallet köper man aktien i hopp om stigande kurser, i det senare fallet köper man aktien för dess förmåga att generera framtida kassaflöden (och i förlängningen utdelningar). Jag föredrar att försöka bedöma framtida kassaflöden istället för att hoppas på att marknaden ska belöna mig med en kursuppgång.
Min placeringshorisont är mycket lång vilket har stor effekt på hur jag förhåller mig till kursrörelser. Eftersom jag huvudsakligen
investerar i aktier för deras förmåga att generera kassaflöde ser jag hellre fallande börskurser än stigande. Allt annat lika får jag mer kassaflöde för mina investerade pengar om kursen faller än vice versa, vilket har påverkat hur
jag mäter utvecklingen på min portfölj. Därför föredrar jag fallande kurser alla dagar i veckan, året om. Tänk om mitt H&M-innehav kunde falla med 50%, då skulle jag kunna köpa mer av detta fantastiska tillväxtbolag och kassaflödesgenerator till ett p/e-tal på 12,5! Så länge jag inte har för avsikt att plocka ut mer pengar ur min portfölj än direktavkastningen från portföljen så kommer jag tjäna på fallande börskurser, då jag för de medel som investeras/återinvesteras får mer kassaflöde per investerad krona.
Historien har visat att den kommande avkastningen på börsen varit avsevärt mycket högre under björnmarknader än under tjurmarknader. Detta följer egentligen bara sunt förnuft vilket inses om man tänker sig att man ska köpa hela H&M. Självklart kommer investeringen få ett bättre utfall om man köper hela H&M för 200 miljarder kr (dvs med en nedvärdering på 50%) jämfört med dagens börsvärde på ca 400 miljarder kr. Ändå agerar många amatörinvesterare precis tvärt om. Ju mer börsen har stigit, ju längre in i en tjurmarknad vi är, desto mer kapital tenderar amatörinvesterare vara villiga att placera på börsen.
Ärligt talat, visst känns det skönt att se sina aktier stiga i värde, men rationellt inser jag att detta är till föga fördel för mig som vill tjäna pengar på investeringar. Jag köper hellre ett bolag till en p/e-multipel på 12, än att köpa samma bolag till en p/e-multipel på 18. Och när jag väl har köpt ett bolag till en p/e-multipel på 12 så ser jag hellre att kursen ligger still, eller till och med faller, än att den stiger. Om inte kursen stiger får jag ju tillfälle att köpa ännu mer kassaflöde i denna aktie.
Självklart går det att tjäna fantastiska pengar på en kombination av spekulation och investering. Tex köpa bolag som är fundamentalt undervärderande och spekulera i att marknaden ska upptäcka felprissättningen. Men det är enklare att bara fokusera på bolagens intjäningsförmåga utan hänsyn till marknadens nycker. Därför föredrar jag fallande, eller stillaliggande, börskurser som tillåter mig att köpa lågt värderade aktier.
Ovanstående resonemang ställer tre krav på min investeringsmodell. För det första att jag inte tvingas avyttra mina innehav till ofördelaktiga kurser, vilket i sin tur kräver att jag inte belånar mina innehav. Belånar man innehaven kan man tvingas sälja av delar om aktierna faller i värde. Det är precis det jag vill undvika utan snarare kunna köpa mer aktier när kursen faller. Den andra slutsatsen är att man ska köpa aktier regelbundet. Eftersom jag inte kan påverka hur Herr Marknad kommer prissätta mina aktier vill jag undvika att investera hela mitt kapital vid ett tillfälle. Det sista kravet, och kanske det viktigaste, är att det är av yttersta vikt att de aktier man köper är pålitliga utdelare. Om aktien delar ut pengar så finns det ett garanterat sätt för hur jag kan tjäna pengar på mitt aktieinnehav, oavsett hur marknaden väljer att värdera mina aktier.
Jag avslutar det här inlägget med en anekdot från min barndom. Sommarloven under min uppväxt innehöll ett ständigt återkommande inslag: brädspelet Finans. Jag har tidigare skrivit att mitt intresse för aktier föddes när jag fick min första post AssiDomän-aktier, men mitt intresse för investeringar föddes tidigare än så. Det föddes när jag om somrarna i farmor och farfars sommarstuga spelade Finans. Finans är ett monopolliknande spel som går ut på att bygga upp en förmögenhet genom att köpa aktier och fastigheter. I spelet kunde ett speciellt tillstånd inträffa, "Baisse på börsen", vilket innebar att banken köpte och sålde aktier till halva priset. Jag älskade "Baisse på börsen". Jag fann det otroligt exalterande att kunna köpa något som var värt $10000 för $5000. Lika begeistrad som jag blev av "Baisse på börsen", lika ointresserad blev jag när motsatt förhållande rådde: "Hausse på börsen". Faktum är att jag tyckte "Hausse på börsen" var så tråkigt att jag ofta gömde undan det kortet för att slippa tillståndet. Det är med stolthet jag ger den 10-åriga versionen av mig själv en klapp på axeln och beröm för en mycket god investerarmentalitet.
Det återstår att se när nästa tillfälle ges att köpa aktier till "Baisse på börsen"-priser.
